Någonting

Har suttit och plågat mig själv i över en timme nu. Gått igenom varje sida, en i taget, läst varenda ord. Skakat och inte kunnat sitta still. Jag får ju helt och hållet skylla mig själv. Slutar inte skaka, slutar inte tänka. Ser bilderna framför mig. Varenda fint litet ord. Nu förstår jag helt. Det var någonting fint. Jag vill inte veta någonting mer. Måste sluta titta. Tänka på mitt egna. Le.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0