Så mycket men ändå ingenting

Har så mycket jag vill skriva.
Har så mycket jag vill få sagt.
Men vars ska jag skriva det?
Vem ska jag prata med?

Vi gick skilda, men vägarna ledde tillbaka till en enda stor i slutet igen.
Den fick inte plats för fler än oss, så nu går han ensam på andra sidan.
Den här gången tror jag inte vi hittar tillbaka till samma väg en gång till.
Jag tror det där var slutet på vårat. Början på något nytt.
Vi skildes åt och finner nog inte varandra något mer.

Please, don't smile again.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0